Dalpunkter och höjdpunkter

Idag blev det en mycket lång, men tänkvärd, blogg.

Dagen började inte bra. En obeskrivlig stress för att hinna med bussen. Jag hann inte borsta tänderna ordentligt så müslin satt till viss del kvar då jag började min resa. Jag är också en sån person som inte kan leva utan mascara men det är nog det enda i makeupväg som är så viktigt, och givetvis hann jag inte med detta denna morgon utan fick finna mig i att se lite extra trött ut, utöver den normala fullständigt neddekade uppsynen för min del, trots att eller snarare på grund av att dagen knappt har börjat. Som vanligt gick jag hemifrån i samma minut som bussen skulle gå och hoppades att den skulle vara bara lite lagom sen. Jag brukar tom ha så bråttom att jag öppnar dörren och trycker på hissknappen innan jag har stängt dörren för att spara tid. Detta är också lite problematiskt eftersom jag varje morgon tror att någon otäck hund ska hoppa på mig så fort jag öppnar dörren eftersom en tjej som ringde på i porten hade en sådan härom dagen, och jag är helt bergis på att hon är tillsammans med vår granne.

Nåväl, springande lyckas jag ta mig upp på bussen (då hände den första positiva saken den här dagen eftersom jag hann med) och har då problem nr 1: Jag ska försöka lyssna på min mp3-spelare. Till saken hör att förutom att den har haft glapp i flera veckor nu, vilket gör att det är i princip helt omöjligt att lyssna på högerörat, så är mina öron inte anpassade för såna där lurar som man stoppar in i dem, och det gäller både det högra och vänstra örat. För att råda bot på detta har jag köpt ett par riktigt bra KOSS-lurar, såna som är kon-formade och där man sticker in den spetsiga änden i örat (nu är luren inte spetsig längre på den högra delen, den är snarare söndersmulad). Dessa skulle garanterat fungera för alla öron, hur märkliga de än månde vara, förklarade radiohandlaren här på gatan. Trevlig kille, förresten, och jag betalade glatt de 200 kronorna eller däromkring. Men ack nej, de fungerar naturligtvis inte på mig och trots att jag har sprungit ett helt göteborgsvarv och irriterat klämt skumgummi som jag försökt trycka in i örongången några gånger per kilometer för att den sedan skulle trilla ut, så har jag liksom inte lärt mig utan jag envisas med att fortsätta använda dessa lurar. Kanske för att det inte är så coolt med den gamla hederliga huvudskenan med öronmuffar? Så började alltså bussresa nr 1, och den hann ta slut utan att jag fått ordning på detta.

Sen så kom jag på buss nr 2. Då hade jag plockat upp två Metro på vägen och i mitt knä har jag alltså en handväska (som jag inte kan ställa på golvet eftersom den är gjord av tyg och då skulle den bli smutsig), en mp3-spelare som man måste hålla på ett speciellt sätt, liksom klämma på sladden så att man över huvud taget hör något i den vänstra luren, de två Metron och en ambition att försöka få på mig lite mascara för att åtminstone visa något sorts försök till uppvaknande då man visar sig på arbetsplatsen. När jag då försöker, med en Metro i ytterfacket på väskan och en utvikt i knät som jag också gärna vill läsa, applicera mascara samtidigt som de små lurarna, omväxlande höger och vänster hela tiden ramlar ut ur öronen och jag konstant måste hålla mp3-spelaren på ett visst sätt för att över huvud taget höra något alls, under tiden som de två personer som sitter mittemot förmodligen anstränger sig till det yttersta för att inte börja skratta, då är irritationen av riktig världsklass som de skulle säga på jobbet (det är en av flosklerna som vi strävar mot allihop). Som ni förstår så blev dagen därefter. Men! Den slutade bra:

På kvällen var jag på en ljuvlig choklad- och vinprovning, en sån där grej som sätter lite guldkant på tillvaron, sånt gillar jag, och det behövdes speciellt just denna dag. Bland annat lärde jag mig följande intressanta fakta:
* Bra mörk choklad ökar energiförbränningen, vilket gör att framtiden ser betydligt ljusare ut.
* Kakaofrukten är hela 30-60 cm stor, vilket helt enkelt var ett förbluffande fakta. Jag trodde absurt nog att de små bönorna växte som de var på buskar (är det inte så med kaffebönor?), men det visade sig att de finns inne i kakaofrukterna och hur det där med kakaosmöret fungerar fick jag inte riktigt kläm på, men klämmer ut det ur frukten eller bönan på något sätt gör man och det är egentligen inte choklad utan det är kakaon som är choklad...
* Choklad gör att man känner sig förälskad och hjälper mot PMS. Dessutom innehåller det en massa nyttiga ämnen och ger samma verkan som amfetamin. Tja, varför inte testa?
* Den godaste bönan heter Criollo men den är också den som odlas minst och är dyrast. Den smakar fantastiskt bra ihop med ett cypriotiskt starkvin som heter Commendaria och har nr 2040. Det vinet fungerade för övrigt ihop med alla chokladsorterna och möjligen är det också orsaken till min helt osannolika svada denna torsdagskväll.

Så, mina vänner, livet är grymt bra när allt kommer omkring och det går alltid att göra små extra saker i vardagen för att påminna sig om det.

Åter till verkligheten. Min sambo föreslår att vi ska ställa en låda var till förfogande i vår nya skrivbords-byrå - en för resebroschyrer och en för bruksanvisningar. Vilken ska jag ta tro?