Ny blogg!

Jag har nyligen blivit mamma och startar därför en ny blogg med ett helt annat innehåll.
Titta gärna in!

Just nu

Pågår i mitt liv just nu: Nytt jobb, härligt jobb! Fick den underbara chansen att börja om från början och släppa hela ryggsäcken på gamla jobbet (som samlats på under 4,5 år), lägg till det ett gäng grymt trevliga och duktiga jobbarkompisar och att man har 20 min promenad till arbetet varje morgon, mitt i centrum. Kan ju inte bli så mycket bättre. Förutom då att jag förstås saknar gemenskapen med de gamla kollegorna. Det tar lång tid innan det blir samma sak på ett nytt ställe...
När jag inte jobbar letar jag barnvagnar och ni vet allt det där man måste göra inför en litens ankomst...och jag har bytt mitt Internet-hem till familjeliv.se. 2008 blir ett händelsrikt år.

Själsfränder

Jag är ganska sökande av mig, eller vad ska man säga, nyfiken på olika sätt att se på världen. Möjligen är det min kristna uppfostran som gjort det, men jag har inte låtit den styra mig utan istället använt det som ett sätt att reflektera över hur man ska leva livet. En vacker dag kanske jag skapar min egen religion. Hur som helst - denna nyfikenhet gjorde att jag nyligen läste en bok om Själsfränder. Den är skriven av ett medium som heter Rita Rogers och som tror (eller rättare sagt, från hennes sätt att se det så VET hon) att alla har en själsfrände någonstans, kan vara var som helst i världen, vilket kön som helst (vilket förklarar homosexualitet) eller vilken ålder som helst. Denna själsfrände förenas man med efter döden och det händer alla. Boken handlar mycket om personers sökande efter denna själsfrände i livet och hon berättar en massa historier om personer som lyckats hitta sina själsfränder. Det är nämligen så att våra andar (dvs närstående som dött) hjälper oss med detta, att försöka föra oss samman med vår själsfrände (ja jag vet, det är mycket i att bita i på en gång det här) medan vi fortfarande lever. Det här kan man ju bara inte köpa rakt av, men jag respekterar förstås det som hon tror på och det är ändå en intressant diskussion. Visst har man ibland upplevt att man träffat människor som känns som själsfränder, eller? Det hon beskriver om hur det känns jag har känt många gånger, och det kan hända både med kvinnor och män. Man känner att man har mycket gemensamt och förstår varandra precis. Det är ganska häftigt egentligen, hur det kan vara så med någon man egentligen inte träffat så mycket. Men ibland undrar jag om en del inte tar det här med själsfränder på alltför stort allvar. Måste man verkligen leva med en sådan person? Man kan ju ha det alldeles underbart ändå och komplettera varann, och vardagen kanske rentav kan fungera bättre. Själsfränder kan man ju ha som vänner, eller? Själv vet jag svaret på detta, men jag är nyfiken på vad andra tycker.

Facebook har drabbat mig...

Till och från har man ju tankar på att börja blogga igen. Men nu har Facebook drabbat mig istället...föremålen variererar, men Internet-kärleken består, så kanske man kan uttrycka det. Jag vet inte vad som hände, kommer man till en punkt då man helt enkelt har skrivit allt som är värt att skriva? Eller kanske insåg jag att det som verkligen var värt att skriva var alldeles för personligt för att funka i en sån här blogg, med tanke på att man inte vet vilka som man känner som läser det. Tankar om livet. Ojojoj.

Men du som vet vem jag är - sök upp mig i Facebook så ses vi där :)
Ni andra, om någon fortfarande tittar in, sköt om er.

Sex underliga saker om mig själv

För ett tag sen blev jag utmanad av Rex. Härmed antar jag utmaningen, om än lite sent...
Regler:Varje spelare börjar med att skriva sex underliga/egendomliga saker om sig själv. Bloggare som blir "tagna" ska skriva sex saker om sig själv i sin blogg och samtidigt ange reglerna för spelet. Till slut väljer bloggaren sex nya bloggare och gör en lista av deras namn. Efter det är gjort skriver han/hon en kommentar i deras bloggar för att låta dem veta att de har blivit "tagna" och att de ska läsa ens egen blogg för mer information.
Mina underligheter:
1. Jag försöker alltid undvika att gå på A-brunnar för någon sa till mig när jag var liten att det betyder otur
2. Jag är ofta för stressad för att planera in saker och sen blir jag rastlös för att jag inte har planerat in något
3. Jag måste alltid läsa något när jag är på toa (inte på jobbet dock!) för annars blir jag rastlös, oftast blir det bara en halv sida...
4. Jag är nog den enda personen jag känner som blir irriterad på dem som delar ut gratistidningar, men efter att ha diskuterat detta på jobbet förstod jag att det var mig det var fel på så jag har börjat hälsa på dem i alla fall (kan tillägga att jag möter sammanlagt fyra st varje morgon, på två olika hållplatser).
5. Jag har otroligt svårt för att kallprata. Jag vill prata om meningsfulla saker. Som vädret.
6. Jag är oerhört rädd för direktkonfrontation och har jättesvårt att ringa privata telefonsamtal (på jobbet är det en annan sak). Jag mailar istället, och det är ju inte alls lika roligt. Men när jag pratar så kommer jag ofta på efteråt vad jag skulle sagt istället för det jag sa, eller snarare inte sa.

Sådär, där har ni mig. Ett fall för terapi? Jag tror att alla andra redan gjort det här för längesen så jag utmanar ingen, men känner du dig sugen så ta utmaningen!

test

test

Äntligen snö!

Det har varit en ovanlig vistelse här på Frösön, första gången som det inte har funnits någon snö när jag är här på vintern. Det brukar vara drösvis och gärna 15-20 minusgrader. Storsjön har isvägar på sina ställen. Man får dra på sig massor av varma kläder under skidstället innan man ger sig ut. Men i år så räcker det med den vanliga ullkappan, temperaturen har rört sig kring nollan och syrénen har knoppar...
Men så inatt kom äntligen ett tunt lager snö som ligger kvar på marken idag. Härligt! Innan dess tog jag denna ovanliga bild över den is- och snöfria Storsjön.