Odödligt citat

Odödligt citat ur Plus idag:

"Det var här jag stod när mina byxor gick sönder"

Den Perfekte Mannen 10

Från och med idag ska jag räkna ned de tio mest attraktiva egenskaperna hos en man, i mitt och många andra tjejers tycke. Det är lite svårt att rangordna mellan egenskaperna, men här kommer i alla fall den egenskap som hamnat på 10:e plats:

Spännande

En man ska vara spännande, gärna upptagen med massor av andra saker och personer än just dig, varför inte andra tjejer? En stort plus om han är omöjlig att få tag på och hela tiden dröjer med att svara på mail, telefonsamtal osv och svarar luddigt och svårtolkat på frågor som "när ska vi ses nästa gång" och påståenden som "jag saknar dig". Det adderar bara ännu mer mysticism och utrymme för att skapa en superimage av just honom. Kanske är han typen som presenterar sig som Pelle första gången, andra gången avslöjar att han egentligen heter Lasse, och till sist så får du komma hem till honom och ser då att det står Bosse på dörren. Eventuellt har han också två mobiltelefoner, varav du bara får numret till den ena så att du inte ska kunna nå honom jämt. Alltid när man träffas så är det med högst en dags varsel, oftast bara någon timme.

Efter ett tag så inser man ju som tjej att det här med spänning bara är jobbigt, men eftersom det trots allt tar ett tag att inse det så hör egenskapen hemma på listan. Jag hävdar istället att spänning finns i de andra egenskaperna som jag kommer att räkna ned. Håll utkik!

Smartast i Göteborg

Idag gick jag förbi Aftonbladets löpsedel - "De är smartast i Göteborg". Så nu räcker det inte med att vi ska få reda på vilka som är rikast i stadsdelen, vad grannen tjänar eller vilka de dyraste villorna är, nu ska man få reda på vilka som är smartast också. Tydligen kan man bara kvala in på den listan om man gjorde högskoleprovet i våras dessutom.

Har funderat på att göra högskoleprovet igen, bara för skojs skull, för att se om man blir klokare med åren. Men det är nog inte värt en hel lördag av mitt liv...speciellt inte om man hamnar på någon fånig lista i en kvällstidning (för det gör tydligen alla som får över 1.0). Saker som jag hellre gör en lördag:
- Shoppar
- Rensar tidningsstället
- Får en ansiktsbehandling eller massage
- Äter på en trevlig restaurang
- Äter hemlagad lammfärsbiff i pitabröd, med tzatsiki, oliver och feta och ett gott rött vin till
- Lyssnar igenom en massa 80-talsskivor
- Spelar några stycken på mitt låtsaspiano (en 76-tangentig Yamaha-keyboard med anslagskänslighet)
- Diskar och städar (faktiskt, det är så underbart när det väl är rent)
- Tar en skön höstpromenad eller springer en runda
- Bygger legoborg med min brorson
- Naturligtvis: dansar natten lång

Slöardag

Efter en blöt och onyttig oktober-firmafest igår (en riktig höjdare!), där jag bl a blev av med en börs med pengar, som nog befinner sig på Den Glömda Planeten numera, så blev jag lite inspirerad av programmet "Du är vad du äter" och tänkte att det vore nog bäst att äta alger och fisk till middag, och dricka aloe vera-drinkar till. Men sambon vill bara ha pizza. Det passar nog bra till våran slöa TV-tittar-dag. Hoppas det finns hemkörning ända till dörren, det är 100 långa meter till närmaste pizzeria och dessutom måste man klä på sig något anständigt om man ska gå utanför dörren. Just nu kollar vi på "Från koja till slott" och funderar över varför de bara har 48 timmar på sig. Och varför skickar de in ett gäng brottslingar (så ser det åtminstone ut) som går lös på inredningen i början?
Dieten hittills idag:
2 curadon och ett stort glas vatten
Lite senare:
En tallrik fil med flingor
1,5 naproxen
Ännu senare:
Två mjukostmackor med tomater
En gooood hemmagjord café latte

Nu börjar jag känna mig ganska pigg igen.

Skum typ

Idag när jag skulle gå hem så stod det en skum typ ute i foajén. Redan när jag närmade mig från andra sidan dörren såg jag hur han liksom vankade av och an och bara väntade på att någon skulle gå ut så att han kunde fånga upp dörren och på så sätt komma in utan passerkort. Jag såg inte ansiktet så väl. Lite lätt skärrad över att möta en potentiell brottsling (till saken hör att huset där jag jobbar har haft en del inbrott på sistone) när jag var alldeles ensam på väg ut öppnade jag i alla fall dörren. Han tittade på mig och sa "hallå". Jag tänkte att han var inte lite fräck som försöker med hälsningsmetoder för att få komma in och blängde efter honom utan att hälsa tillbaka. Jag lyckades också precis stänga dörren så att han inte kunde komma in.

Några sekunder försent insåg jag att det förmodligen var en av mina konsultkollegor som jag pratat med under en kräftskiva för ett tag sedan, och som säkert stod och väntade på en av de andra kollegorna som jobbar i huset. Jag tror jag ska maila honom en ursäkt imorgon...

Den Glömda Planeten

Någonstans tror jag det finns en planet dit alla udda sockor försvinner. Vart tar de annars vägen? På den planeten tror jag också att det finns en hel del muggar som folk tagit med till sin arbetsplats, och gottesaker - det som ganska orört står kvar ända till arbetsdagens slut för att sen vara helt försvunnet nästa morgon. Om jag åkte till den planeten tror jag också att jag skulle hitta en hel del ensamma örhängen, ett guldhjärta, otaliga paraplyer och ett antal udda vantar och handskar. Massor av pennor - kulspets, blyerts, dyra, billiga. Knappar. En massa tuggummin, halstabletter och värktabletter. Ett par solglasögon också. En större mängd småflaskor med schampo, balsam och duschtvål. Samt boken "Grottbjörnens Folk" och CD-skivorna Radio City Hits 8 och The Very Best of Pop Music 80-92, utan fodral (de finns här). När jag tänker efter så skulle jag nog faktiskt hitta en svart klänning och en ceriseröd topp, som kom bort under en danstävling i Örebro. En kamera som har rest ända från Barcelona. Förmodligen en hel kasse med hårsnoddar och spännen i olika färger, alltifrån mintgrönt till chockrosa och grått. Och en kassett med Herreys som föll ur min ficka sommaren 1984 och vållade stor sorg. En katt som heter Sussie. Dessutom en visptillsats till min mixer och - en porslinshöna.

Jag skulle gärna vilja åka till den planeten.

Musik

Försöker älska Depeche Modes senaste skiva Playing the Angel, som damp ned i brevlådan förra veckan. Visst, den är skickligt gjord och det finns några sköna melodier som t ex singeln Precious, men för övrigt är den så himla svårmodig! Jag måste nog lyssna igenom den mycket innan den börjar uppskattas. Jag är inte så svårmodig själv. Men det är mycket synt och rått och soundet är i stora drag detsamma som för 20 år sedan. Det är aldrig fel...

Mauro Scoccos skiva Herr Jimsons Äventyr däremot är väldigt lättsmält, nästan lite för och jag får Gessle-vibbar av någon konstig anledning (kanske för att det rör sig om svensk mjukisvuxenpop). Snygga stråkar lockade inbjudande i början men jag saknade fler härligt syntiga spår som Kall Stjärna. Resten är mest lågmält det också. Men många plus för en underbar röst och för en comeback som är minst lika bra som han någonsin har varit solo. Men Ratata...SUCK. Kan något bli så bra igen? Jag har startat en 80-talsblogg, det finns inte så mycket info där än och möjligen blir det en och annan krönika om Ratatas storhet. Jag tror att bloggandet blir lite enklare och mindre tidskrävande om jag håller mig till ämnen där jag ständigt har massor att berätta :)

En skiva jag absolut måste tipsa om (men förmodligen inte behöver) för den som gillar glad, dansant musik och framförallt 80-tal är Bodies Without Organs Prototype. Tyvärr har mycket av innehållet spelats sönder på radio, och det är synd. Min absoluta favorit på den skivan är Living in a Fantasy, som har fört en lite anonymare tillvaro. Den får mig att undra om Alexander Bard var spökskrivare till Scotch och Den Harrow, eller Alphaville kanske.

Härlig skiva från i våras i ungefär samma genre, dock inte lika lättsmält, är The Similou, som en mix av Depeche Mode och Ratata med goa syntslingor och personlig röst.

James Blunt förresten - jag föll för hans röst och kunde inte stå emot skivan. Den är, i mina öron, mycket mer country än vad jag trodde att den skulle vara men den är helt OK. Måste dock lyssna lite mer.

Sist men absolut inte minst - Coldplay X & Y. Köp den!

Vin- och chokladtips

Till kvällens begivelse 50-årsjubiléet av melodifestivalen har följande avnjutits:
Ernest & Julio Gallo, Merlot, 2002. Mums!
Anton Berg Strawberry in Champagne. Också mums!
När jag ändå är igång så kan jag tipsa om Chill Out Lakes and Lazing, Shiraz, som är super. Och igår drack jag ett vansinnigt gott Sangiovese-vin som hette någonting med Mercha eller Marche men som jag inte hittar på Systembolagets hemsida...

Hur som helst - Waterloo vann 50-årsjubiléet, föga förvånande. Värdiga vinnare men otroligt trist att inte en enda av dem kunde drista sig till att närvara vid denna händelse. Det var jättekul att se alla gamla uppträdanden och framförallt kläderna! Underbart!

Hos doktorn

"Jag ser här att du söker för oförklarlig trötthet?"
"Mm"
"Är det något du känner igen? Du kanske brukar lida av järnbrist eller så?"
"Ja, men det är inte det den här gången. Jag dricker Blutsaft."
"Okej. Röker du?"
"Nej"
"Dricker du?"
"Det blir väl sådär några glas vin i veckan, men oftast inte mer."
"Hmmm. Sover du dåligt?"
"Ja, jag kommer liksom inte i säng när jag borde och är väldigt trött på morgnarna och kan inte gå upp. Det drabbar hela min tillvaro - fritiden, arbetet, allt."
"Bloggar du?"
"Bloggar? Neeej, inte jag nej..."
"Du vet att det är skadligt?"
"Mmmm"
"Och att det kan inverka negativt både på ditt sömnbehov och dina kontakter med andra? Och ordningen där hemma?"
"Visst. Men jag är ingen bloggare."
"Första steget att komma tillrätta med ditt bloggande är att erkänna det för familj och vänner. Har de anmärkt något på dig på sistone?
Din sambo t ex?"
"Sambo - har jag en sambo?"
"Ja, det står i alla fall i mina papper. Tycker han att du försöker gömma undan bloggarna när han kommer?"
"Men han förstår ju inte, han är bloggabsolutist. Han förstår inte att man faktiskt kan behöva en blogg varje dag för att varva ned när man kommer hem."
"Så du erkänner alltså att du håller på med bloggning? Ligger det i familjen? Något som din mamma eller pappa håller på med?"
"Mamma håller på med lite tyngre grejer. Skriver böcker och...snyft....släktkrönikor. Och morfar också, så länge han kunde. Sen blev det för mycket och han klarade inte av det. Och...hulk...när jag var yngre skrev jag heta noveller till Mitt Livs Novell..."
Patienten är vid det här laget nära att bryta ihop.
"Ojojoj, det ser inte alls bra ut det här"
"Jag vet inte vad jag ska göra...jag kan inte sluta...varje dag hittar jag en tusen saker som jag vill skriva om och det ligger på hög därhemma. Jag kommer aldrig hinna färdigt! Och nu har de tagit fram alla bidrag till Melodifestivalen och då blir det ju massor som ska redogöras. Dessutom så hör jag en ny 80-tals-cover nästan varje dag som jag måste skriva ned. Det är min plikt att informera om detta hemska förfall! Och snart är det firmafest. Hur ska jag orka?"
"Har du funderat på att sluta någon gång?"
"Jag kan sluta när som helst, jag behöver bara bestämma mig."
"Så du har aldrig försökt då?"
"Ähum...näää...men det är inga som helst problem"
"Om du vill så kan jag skriva ut något som kan hjälpa dig lite på vägen.
Vi har t ex ett omvänt tangentbord här...och en bredbandsblockerare..."
"Neeeeej, neeej, neeej, det klarar jag bara inte...."
Patienten börjar svettas och andas mycket häftigt.
"Jaha, då är det väl inte så mycket att göra då. Du ska få lite sömnpiller så att du sover bättre."
"Tack, doktorn, då hoppas jag att det blir bättre".
"Ja. Vad har du för adress till den där bloggen sa du?"

Melodifestivalrelaterat I-landsproblem

Idag har jag ett riktigt insnöat I-landsproblem, men icke desto mindre är det något som jag funderar över. Varför tar det alltid så lång tid efter melodifestivalen tills de börjar spela låtarna på radion?

Jag är en av få människor som erkänner att jag tittar på melodifestivalen. Jag förstår inte vad som är så fel med det - lyssna på Papa Dee, Camilla Brinck, BWO och Caroline Wennergren från årets festival, eller Danmarks och Ungerns bidrag i den internationella finalen i år. Det är verkligen inte förutsägbar schlager. Det är mångfald och det är bra. Är man musikintresserad är det synd att missa helt enkelt, för det finns alltid något man tycker om (långt ifrån allt dock). Och i den internationella finalen är det otroligt intressant och fascinerande med alla folktonsinslag från andra länder. Det har ju blivit jättekul sedan alla östländerna kom med och rörde om lite grann i det trista smörsångarmjäket som var förut.

Härom dagen var jag med i Radio Citys musikundersökning, och då hade de med Danmarks underbara reggaedoftande bidrag med Jakob Sveistrup, som jag undrat varför den inte blev en hit i Sverige. Tydligen för att den inte börjat spelas förrän nu, fem månader senare. Jag gav den i alla fall högsta poäng, och hoppas att jag får höra lite mer av denna goa röst framöver.

Inför nästa år så tycker jag det ska bli mycket skojigt med Electric Banana Band, Günther och Björn Kjellman. Har man verkligen råd att missa detta?

Sanning och riktig sanning

Lite då och då så händer det att någon frågar vad jag jobbar med. Det är inte alltid så lätt att förklara. Jag jobbar nämligen med användarsupport för ett dokumentationssystem. Redan här har man förlorat 97% av lyssnarskaran och att börja utveckla det hela till informationsdatabas, sgml och online-publicering är verkligen att utmana ödet. Möjligen skulle jag kunna tänka mig att göra detta om jag är uttråkad och vill att personen ska gå och lämna mig ifred.

Men egentligen borde jag ju säga att jag jobbar med att inte säga sanningen. Det låter ju mycket mer spännande och det kan alla förstå. Och det är faktiskt sant. T ex när man har suttit en hel 8-timmars arbetsdag för att reda ut ett problem som någon i andra änden av världen, med knapphändiga kunskaper i engelska, har ställt till med och man bestämmer sig för att skriva ett informativt E-mail för att förmedla läget.
”Hello, I hope everything is fine with you! Here in Sweden the sun is shining and everything is great!”
Eller när någon ringer mitt i ett stressigt moment som inte under några som helst omständigheter får bli klart mer än några minuter senare (åtminstone inte enligt det tidsschema jag själv lägger upp för mig varje morgon men aldrig lyckas hålla):
”Hej, det är AA. Hur är det idag?”
”Det är toppen” Bortsett från att det ringer hela tiden.
”Stör jag?”
”Nejdå, det är ingen fara” Nu har jag ju ändå glömt bort vad jag höll på med.
”Jo, jag bara hade en fråga - ”Och ditt tangentbord har pajat??? Outlook också, misstänker jag?
"Varför får jag ett errormeddelande som säger 'This attribute is not allowed in this context'" Tja, vild gissning, kanske för att attributet som du använt inte är tillåtet i denna kontexten?
”OK, vad är det för dokumentnr”? Om jag kliar din rygg så…
”12345”
”Jaså, jaha (knappar in på datorn). Du har visst använt attributet X i taggen Y. Det tillåter inte systemet, så om du tar bort det eller ändrar det till Z så ska det nog gå igenom”. Vilket också står i manualen som alla användare har fått.
”Jaha, då ska jag testa det. Tack så mycket för hjälpen”
”Det var så lite så” Puh, tur att du inte ville något mer...

Missförstå mig rätt – jag tycker jobbet är jättekul, jag älskar att jobba med människor och oftast blir jag glad när någon ringer. Det jag ville visa var den enastående förmågan en människa, eller kanske framförallt en svensk, har att inte säga rakt ut vad man tycker och tänker utan att i alla lägen vara tillmötesgående, glad och hjälpsam. Vad man sedan vräker ur sig till kollegorna så fort luren lagts på, det är och förblir en hemlighet. Ungefär som Bosse Ringholm och poliserna, ni vet.

Men världen mår bra av lite vita lögner! Hur skulle det se ut om man aldrig var diplomatisk utan alltid sa exakt vad man tyckte och tänkte? Hur många skulle vilja samarbeta med en? Nästan jämt är det ju bara fråga om tillfällig irritation som inte alls har med personen att göra utan bara situationen eller att man är stressad. På sätt och vis så sätter jag nog en ära i att hålla masken. Om man är positiv så blir andra positiva tillbaka. Allting blir ju så mycket trevligare då. Faktum är att det finns saker som man absolut inte ska säga till andra - mer om det i en annan blogg. Givetvis är man ärlig i de situationer som kräver det. Så för en bättre värld - ljug mer!

Nakenbilder och Nobelpris

Jag kan få Nobelpriset! Jag läste nämligen en intervju i Metro med Göran Hägg, docent i litteraturvetenskap, som förklarar hur man väljer litteraturpristagare:
"Man ska inte tillhöra de kandidater som diskuteras i tidningarna. Du ska alltså vara glömd, hålla en låg profil och inte vara för publikfriande." Bingo! Dessutom underlättar det om man håller på med "Människans tidlösa villkor" i ett tomt rum. Behöver jag säga "blogga"?

Ja, men vad har det med nakenbilder att göra undrar du.

Tack!

Jag håller nämligen på med ett test för att se vad som får upp besökssiffrorna på min blogg :)

Telefonmarodörer

I Aftonbladet idag står det att det ska bli svårare för telefonförsäljare och att man ska kräva skriftliga avtal. Hurra! Kanske slutar det med att de ger upp och inser att det är lönlöst att hålla på och ringa när man ändå inte får lura någon. Finns det i ärlighetens namn en enda människa i det här landet som tänker "Vad bra, och jag som precis skulle gå ut och köpa tre par trosor/fem rakknivar/en prenumeration på en servis" en söndagskväll klockan halv nio, när man mätt och belåten efter en god middag sjunkit ned i skinnsoffan, med lite lagom vånda inför måndagen. Men ringer gör det, och motvilligt, eftersom man ser att numret slutar på 00, lyfter man på luren.
"Hej Maria, det är Peter"
Redan här börjar jag ana oråd. De Peter jag känner skulle inte ringa mig och bara säga "Peter" utan att det var åtföljt av ett efternamn eller ett ärende. Jag har ingen så nära vän som heter Peter så att jag skulle förväntas att med en gång härleda rösten till personen. Dessutom känner jag naturligt agg mot folk som använder mitt förnamn bara sådär, utan att känna mig. Den här killen har nollkoll.

Han vet nämligen inte att jag är gulgrön. Det fick jag lära mig en gång i ett personlighetstest jag gjorde på en jobbkonferens. Man fick svara på en massa frågor där olika egenskaper sattes emot varandra och då skulle man kryssa för vilken som passade sämst och bäst. Sen matade de ner det här i datorn och så kom diagnosen: Jag är gulgrön, eller som det heter, en Inspirerande Hjälpare. Och jag fick en hel mapp med tips på hur jag skulle vara i olika situationer mot människor som hade andra färger. Det finns tom en sida med hintar om hur man ska vara mot mig. Och där står det klart och tydligt: "Presentera ditt ärende mjukt, utan hot och med ett ärligt uppsåt", "Precisera vad var och en ska göra tydligt och helst skriftligt" och "Prata om henne, om hennes mål och om vad hon tycker är stimulerande" och allt detta lyckas Peter, om han nu ens heter så, bryta emot med bara en enda mening. Det är klart som korvspad att jag inte ska ha fem par sockor med randiga fårmotiv idag heller.

(Citaten kommer från resultatet av IPU Profilanalys©)

Tabu

Dancing DJ:s måste tycka att ordet Flower är tabu. Varför har de annars modifierat Roxettes "Fading like a Flower" till "Fading like a"? Jag har lyssnat och lyssnat, men jag hör inte ordet "Flower" någonstans. Inte så länge som jag orkar lyssna i alla fall. Dessutom kanske någon borde påpeka för dem att det är grammatiskt inkorrekt att ha en artikel sådär utan sitt nomen. Då blir det ju en helt ofullständig nominalfras!

16 är som 19

Det är väldigt lätt att blanda ihop 16 och 19. Det var visst inte förrän på onsdag som jag hade bokat tid till torkrummet...

Checklista

På förekommen anledning tänkte jag skriva en checklista över saker som man ska tänka på innan man börjar såga i golvet som man tänker byta ut i ett kök.

[ ] Kolla så att vattnet är avstängt
[ ] Kolla så att vattnet är avstängt!
[ ] KOLLA SÅ ATT VATTNET ÄR AVSTÄNGT!

Huvud tungt som bowlingklot

Ni vet när man är sådär trött så att man känner att man inte borde sätta sig i bilen och köra? Ibland kan detta yttra sig även när man cyklar - plötsligt vet man inte vart man är på väg eller hur man kom dit, men idag är jag så trött så jag hade seriösa funderingar på om jag skulle våga gå över vägen när jag klivit av spårvagnen på väg hem idag. Jag måste korsa gatan på 3 ställen, varav det kommer bilar från ena hållet på det ena stället och spårvagnar från båda, och det kommer både spårvagnar och bilar från båda hållen på det andra stället. På det tredje stället kommer det bilar från båda hållen. Dessutom kan det komma cyklister och barnvagnar från alla möjliga och omöjliga håll. Det är läskigt, och faktum var att när jag äntligen bestämt mig för att våga gå ut i gatan missade jag bilen som var på väg och höll på att råka ut för en olycka. Det var bara ren tur att det inte kom en cyklist också, för det hade jag glömt kolla. Cykelbanor på trottoarer, vem kom på den briljanta idén?

Orsaken till min trötthet var gårdagens discobowling på Star Bowling . Det slutade med jumbopriset, men varför bryta en tradition som fungerat så bra i flera år? Kul var det i alla fall och det var första gången som man ansåg att min sista-plats skulle föräras med ett pris. Jag ska ligga i hårdträning inför nästa gång (i den sista halva serien som inte räknades tog jag mig faktiskt förbi en kollega och nästan en till, det inger gott om hopp!), och de små söta sockerpillrena i tröstpris-automaten var jättegoda och roliga att försöka pilla ut. Djuice-reklamen med David Hasselhoffs "Freedom" var dessutom så förödande rolig på storbildsskärm att det var värt att alla käglorna stod kvar efter två försök.

Vad passar bättre en sån här kväll, när tanken på att gå ut och roa sig på Kulturnatta förefaller totalt främmande, hur gärna man än skulle vilja, än att trösta sig med Lindt Swiss Premium Chocolate Bittersweet, som passande nog finns i köksskåpet? Är jag chokladberoende? Härom dagen var allt så tröttsamt, trist och segt ända tills eftermiddagsfikat då en Rausch Arriba 70% 40g chokladbit korsade min väg, och efter det var dagen som en ljuv dröm som möttes med glatt humör och positiva förväntningar. Men när vi ändå är inne på choklad så måste jag nämna några av mina absoluta favoriter: Lindt Excellence Ecuador och Madagaskar, som av en händelse säljs i chokladaffären rakt över gatan som har öppet nästan jämt.

Rojalistiskt faderskapsdilemma

Idag hade vi tjejlunch på jobbet, och då vi diskuterade faderskap och ärftlighet i allmänhet så visade sig ett ovanligt stort intresse för frågan om prins Harry är Charles eller James Hewitts son. Som den blogg-pionjär jag är på jobbet så lät jag mig övertalas. Så…därför utlyser jag härmed en omröstning om vem Harry är mest lik – Charles eller James? Det kan ju vara skönt att säkerställa detta en gång för alla så att vi slipper ligga sömnlösa allihop.

Eftersom jag inte vill sno bilder som inte är mina så får ni använda dessa länkar:
Harry
Harry och James
Charles (där han försöker lära sig spela fujara)

Lite röster nu tack!

Tidsoptimist

Idag är jag trött. Igår så upptäckte jag att det fanns en 80-tals-låt som jag inte hade koll på så jag blev tvungen att dyka ned i min sockerlåda med inspelade Tracks från 1986 och framåt (runt 91 så gav jag väl upp). Visste ni förresten att Kassett är ett av de mest felstavade orden? 128 kassetter senare fick jag förlika mig med tanken på att jag nog inte hade just den låten inspelad, och då hade klockan förstås passerat läggdags för längesen. Varför börjar man alltid aktivera sig efter tio på kvällen när man borde lägga sig? Sen är det samma visa på morgonen - man ställer klockan på sex i en ambition att verkligen komma tidigt till jobbet, men man orkar ju inte så man sover en stund till, vilket gör att man kommer upp senare, dyker upp senare på jobbet och därmed kommer man också hem senare vilket gör att man sätter igång sina kvällsprojekt senare så att man kommer i säng senare, igen. Och då hade det ju varit mycket smartare att man hade satt klockan lite senare från början, så man hade fått sova lite längre utan att bli störd av en snoozande väckarklocka och därmed varit lite piggare på kvällen. Och nu när jag skrivit detta börjar klockan närma sig 11...

Annars så är väl dagens glädjeämne att jag hittade en parkering med en gång när jag kom hem från en kompis vid nio ikväll, och jag lyckades fickparkera på första försöket! Totalt brukar letande och parkerande (om det rör sig om fickvarianten) ta för mig en ungefärlig halvtimme om det är sent på kvällen, och i bästa fall har man då hittat en plats där man inte upptäcker dagen efter att det kostade 500 spänn att stå. De är väldigt bra på att ändra förbudsskyltarna häromkring på gatorna. Helt plötsligt en dag, vilken som helst, så är det totalt lagvidrigt att stå någonstans där man alltid har fått stå förut vid den tiden. Kan föreställa mig hur snacket går på trafikkontoret - "Hörni, nu är det lite dåligt med pengar igen till isröjningen på spårvagnsspåren. Kan ni gå ut och flytta lite skyltar någonstans"? (Det är allmänt känt att Göteborgs spårvagnar inte klarar av det kalla klimatet eftersom de är tillverkade i något medelhavsland). Man kan inte låta bli att undra hur de jobbar, de som sopar gatorna. Är det så tråkigt att de behöver byta dagar för att få lite omväxling? Lite mer spännande att sopa Storgatan på onsdagsförmiddagar, tisdagsnatten var ingen hit, då är det mycket roligare på Avenyn...

Erkännande

Det är lika bra att erkänna: Den här bloggen kommer att handla väldigt mycket om 80-talsmusik - det går inte att komma ifrån det.

I brist på annat att orka göra gjorde jag ett 80-tals-quiz. 58 poäng fick mitt trötta, sega jag idag (inklusive 5 bonuspoäng för att jag talade om var jag fick länken). Kan ni slå det?

Hittade också en radiostation där de bara spelar 80-talsmusik. Guldstjärna till dem!

Floor Filler var väldigt kul idag med härligt Lindy Hopande par. Trist bara att Rebecka, som är en oerhört duktig latin-dansare, åkte ur. Jag har tränat på samma dansskola som henne, fast i en annan division så att säga...

Vuxenpoäng

En riktigt trist regn-dag, precis vad som behövdes idag. Någonting gör att jag känner mig pigg fastän jag är jättetrött och därmed har jag sovit oroligt hela morgonen. Härom dagen hörde jag talas om något som hette Floating - en timme i en sådan tank sägs kunna ersätta flera timmars sömn. Det skulle jag behöva nu! Har bl a ätit chips och Aladdin-hjärtan till frukost – det hör till en sån här dag. I kylen väntar pizza till lunch. Sambon väntas hem imorgon från en kickoff, i Katalonien...

När jag var liten så hade alla tjejer en ”Mina Vänner”-bok. Ni vet, en sån där där man kan läsa helt fantastiska saker som:
Min högsta önskan: ”Att bli gift”
Jag avskyr mest: ”Jordbävningar, vulkanutbrott och äggstanningar”
Den bästa pop-grupp jag vet: ”The Pinks”
Mitt favorit-TV-program: ”Razzel”
För att inte tala om killen som skrev (bokstavsgrant)
Min högsta önskan: ”Att bli bilmikaniker”
Och på nästa rad
Vad jag helst vill bli: ”Polis”

För några år sedan kom någon på den underbara idén att göra en sån här för vuxna, och den boken har jag. Det roligaste med den är att man får räkna ut hur många vuxenpoäng man har, och enligt denna bok så hamnar jag under definitionen ”Mamma M (mogen)” med hela 30 poäng. Av de som skrivit i boken så är det bara en person som fått mer vuxenpoäng än jag, men med sina 45 så har hon ett gott försprång. Poängen samlar man genom att kryssa för saker som celluliter, diskmaskin, vinylfest, kombi, parmiddag, vinprovning, rabattkupong och buggkurs. Och så förstås de obligatoriska gift/skild/förlovad/barn. Livet ändrar sig fastän man inte tänker på det. För fem år sen hade jag aldrig varit på vinprovning (möjligen drack jag någon gång vitt vin blandat med fruktsoda), hade inte hus, jobb, visitkort eller lån och hade inte heller varit på konferens. Inte hade jag diskmaskin eller ägnade mig åt parmiddagar heller, men om man drar av dessa poäng så hamnar jag ändå inom ramen ”vuxen”. Det är väl bara att gilla läget, helt enkelt, och på frågan om det går utför eller uppför så svarar jag definitivt: Uppför!

När alla vännerna gått hem...

"Lili och Sussies" greatest hits på skivspelaren, vinylfesten är över men jag vägrar inse detta! Jag har så många skivor kvar att spela. Men en sak vill jag i alla fall tala om - Orups texter är gräsliga (om än fyndiga) men melodierna underbara. Nu pratar jag 1988. "När ska jag få veta om du vill göra det eller ej".

En av de mest signifikanta grejerna idag måste jag nog ändå säga är upptäckten av drinken Redlight District. Hallon och Härligt. Varför är det så många drinkar som anspelar på sex? En gång bad jag en bartender blanda något gott och fruktigt, frågade sedan vad det var, fick svaret "Sex on the beach" och replikerade "Vad kul, dé har jag aldrig testat"...vad jag menade var förstås att jag inte druckit drinken förut...men några sekunder senare, som så ofta med mig, så insåg jag vad jag hade sagt...kan det vara för att sådana lustiga situationer ska uppstå som de får såna namn?

Det är mycket härligt gammalt som passerat under skivnålen ikväll: Pet Shop Boys, Wham, Bon Jovi, Py Bäckman och Dan Hylander, Ratata, Freestyle & Style, Gyllene Tider, Queen, Trance Dance, Lena Philipsson och en massa annat. Faktum är att det skulle egentligen gå åt en hel helg för att hinna spela alla vinylplattor som man vill spela och kvällen gick alldeles för fort.

I övrigt kan jag inte mer än att hålla med mina vänner när det gäller VM-kvalet - jag såg eländes-handsen, vilken otur! Det är bara att hoppas att allt löser sig mot Island, annars vore det ju FÖRBANNAT TRIST. Klart att Sverige ska vara med i VM!
God natt på er alla monsterdiggare.

Extra special guest apperance!!!

Idag får mina härliga jobbarkompisar äran att gäst-blogga hos mig!
Ordet är ert! /Maria

Först och främst: Maria är en normal och bra människa. (det blev vi inte tvingade att skriva...)

Denna vår första blogg är skriven under stor vinpåverkan. Here it goes. Vi är tre högst onormala tjejer, onormalt begåvade, snygga och roliga! Hjärnsläpp. Korrigering: roliga och seriösa. Vi har otroligt mycket viktiga saker att skriva om, med tanke på hur begåvade och seriösa vi är. Vi börjar med fotbollen idag, ingen bra fotboll men Hysén och Strömblad är osvikliga i sina knasiga kommentarer, vad sägs om: "det är väl inte helt fläckfritt" (Hysén om Jonsson och Larssons samarbete), "nu ligger det svenskar på plan i form av Teddy Lucic" (Teddy symboliserar alltså svenskar i allmänhet), bara en berusad Edström slår dessa referat... Synd att Mellberg glömde bort att det var fotboll de skulle spela, han övergick helt otippat till volleyboll och vips, så var matchen förlorad...

Musiken. Marias smak är vår smak, som det kända ordspråket lyder. Orups texter är en ständig källa till inspiration och Maria har just gett oss en lektion i hans ordkonst.

För övrigt har kvällen förgyllts av gamla foton på två jobbarkompisar. Den intellektuelle R visade sig vara en mjukiskille i Mickey Mouse-tröja på gymnasiet och den superkorrekte F hade alla tiders hockeyfrilla... Mycket roande! Denna information kommer att utnyttjas vid tillfälle.

Over and out.
/Los tres blondinos

Fynd-dag

Jag älskar att fynda! Idag har jag haft en sån dag. Efter att ha inhandlat ett drinkmått till en kompis som har inflyttningsfest imorgon och som ska få en flaska hallonlikör (mums) till det, så gick jag förbi en nyöppnad sån där fyndbutik som har allt mellan himmel och jord JÄTTEBILLIGT, och som dessutom var öppen efter sex. En sån här frestelse kan jag bara inte motstå, och en kvart senare kom jag därför ut med 3 CD-skivor (Bing Crosby, Ella Fitzgerald och Marvin Gaye), en rosa virkad hatt, en borste, en festväska med lila paljetter samt fyra doftljus - vanilj, jasmin, magnolia och orkidé. Allt detta till det facila priset av 217 kronor. Och bättre blev det! När jag kom hem hade jag fått ett gratis trosskydd från Always, med en kupong som gällde för ett helt paket - helt gratis!

Bokklubben Skaparglädje vill så gärna att jag ska bli deras kund att de kan tänka sig att ge mig två hobbyböcker för bara 19 kr st. Som premie om jag svarar inom nio dagar får jag ett fint stämpelset med 6 stämplar (hjärta, smileygubbe, stjärna, läppar och blomma och en hemlig), 3 stämpeldynor, 8 dubbelvikta kort med kuvert och 20 små metallhjärtan. Och som om inte det vore nog så får jag ett hobbylackset med 6 färger och pensel med min 1:a ordinarie månadsbok. Att göra egna kort är en av mina stora hobbies så det här kunde jag inte låta passera.

Jag har bara ett problem - klistermärket för "Boken om stämplar" klistrade ihop sig med märket för "Decoupageset jul", som man kunde beställa för 119 kr till. Så hur ska jag nu göra för att utnyttja det här unika erbjudandet?

Thore i huvudet

Vad är det som gör att man så lätt får dåliga låtar på hjärnan? Man tycker ju att om något fastnar i huvudet så att man går omkring och nynnar på det hela tiden, så borde det ju vara för att det är bra, och om inte, så borde det vara lätt att byta ut mot något annat. Men det funkar inte. Således har man haft totalt intetsägande små stycken av alltifrån Thore Skogman till Backstreet boys som envist loopar sig i hjärnan om och om igen. Eftersom det blir som ett soundtrack till ens liv just under den tidsperioden så är det ju rätt beklämmande om det blir kompat med någon trist dussinlåt med Nanne, för att inte tala om Shirley... Men det absolut värsta var nog tröj-låten förra sommaren som var stört omöjlig att bli av med och hade man lyckats, så kunde man ge sig den på att den spelades på radion och så var det kört, igen. Med det sagt så skulle jag vilja kora den bästa låten (och rösten!) jag haft på hjärnan på sistone: "You're beautiful" med James Blunt.

Nostalgi

Idag har varit en i största allmänhet bra dag som inte lämnar så mycket att skriva om mer än att vädret har varit härligt föredömligt för oktober och att jag åt en god middag med en god vän på en trevlig båt i stan, och sedan promenerade hem i den mörka, nästan ljumna höstkvällen. Fler såna tack!

För att riktigt gotta mig denna kväll, inför en vinylfest som jag ska ha på lördag, så kollar jag upp topp-10 på Trackslistan för 20 år sedan, och så här såg den ut den 28 september 1985 (källa http://www.sr.se/p3/topplistor/tracks/):

10. King - Alone without you (hm vad är detta? Har jag glömt en 80-tals-låt?!?)
9. Depeche Mode - It's called a heart (åååh - den hade jag glömt! Jag hoppas de kommer till Ullevi!)
8. Gary Moore - Empty Rooms (Vilken röst...minns mycket väl videon i "Bagen" med Cia Berg...)
7. Diana Ross - Eaten Alive (har lämnat mig oberörd men jag minns den)
6. Falco - Rock me Amadeus (väntar bara på att någon ska göra en cover på denna)
5. Stevie Wonder - Part time lover (är den bra eller är det bara jag som har minnen och blir nostalgisk?)
4. Heart - What about love (låten som Roxette blev anklagade för att planka med Listen to your heart och visst ligger det något i det)
3. Bryan Adams - Heaven (smälter i munnen som förstklassig årgångs-Valhrona-choklad från en och samma ranch, i Trinidad. Sån där riktigt dyr choklad. Vet inte hur det smakar men jag vet hur Bryan Adams låter...och den här låten är en av mina absoluta favoriter)
2. Bad Boys Blue - You're a woman (underbara killar, vad hände med dem?)
Och så har vi....tam tam ta!
1. John Parr - St Elmos Fire (den här är bra men har han inte lite tråkig röst?)

Hade det varit ett år senare hade jag nog kunnat dyka ner i min sockerlåda full med gamla inspelade Tracks och även lyssna på listan, men det enda bandet jag hade från 1985 spelade jag över på 90-talet och jag har ångrat det bittert...

Saknade svenska band på denna listan och letar vidare...

Dagens groda

Glömde ju att berätta om dagens groda, som jag stod för, då jag ordagrant yttrade, till min (manlige) kollega A "Har du Akrobat sex"? En rejäl skrattsalva från kollega B i båset bredvid, och därmed hade man gjort sig odödlig i hennes samling över underhållande felsägningar och citat...Och jag som bara hade noterat att han hade den senaste versionen av Acrobat, 6.0?

Dagens slakt

Det tog inte många timmar efter att jag skrivit den senaste bloggen, förrän jag hörde dagens slakt på radion - "Domino Dancing" med några som kallar sig för "West End Girls".
Fantasifulla typer, verkligen.
(För den oinvigde: http://www.petshopboys.co.uk/)

En liten kul övning att roa sig med:

1. Sitt ner, lyft Din högra fot ifrån golvet och cirkulera den medurs.
2. Nu, medan Du gör det, skriv siffran "6" i luften med Din högra hand.

Lyckas du få både foten och handen att gå medurs?

Det gjorde inte jag (inte utan att vara väldigt långsam i alla fall), och jag skulle gärna vilja veta hur exempelvis en trummis, som är van att spela i olika takt med fot och hand, klarar av detta.

Otäcka covers

En av mina stora passioner i livet är musik och då gärna 80-tals-musik. Jag kan ägna långa stunder åt att fundera över vilken 80-talslåt som egentligen är den bästa (Här ligger Ratata, Pet Shop Boys och U2 mycket bra till), vad U2 vore utan Bono eller vad som egentligen hände med Howard Jones, Trance Dance och Scotch, vart tog de vägen? Det är då helt naturligt att bli irriterad över all denna eviga kopiering av 80-tals-låtar som förföljer oss genom skvalradio, listor och rubriker.

Visst finns det många covers som har gjorts riktigt läckert och med finess, men nuförtiden verkar det väldigt poppis med följande recept:
* Ta en låt, vilken som helst, som har tillräckligt många år på nacken för att tillräckligt många inte ska komma ihåg den med originalartisten (eller originalcoverartisten)
* Låt en okänd artist eller grupp, med opersonlig röst, sjunga in den
* Låt den inte innehålla något som helst nyskapande, eller möjligen en löjlig groda som låter bling och blong lite då och då och kör motorcykel
* Och vips! så har du en ny radioplåga

Break my stride (som tom Herreys gjorde en bättre version av - på svenska!), Do you really want to hurt me, I love Rock'n Roll, One night in Bangkok, När vi två blir en, Vill ha dig, Heaven, Eternal Flame, I want to know what love is, Livin' on a Prayer, Don't you want me, Love changes, Touch me, Axel F och nu också - det nästan värsta av allt - Popcorn (80-talsversionen är åtminstone en bra cover) - listan på potentiella trafikfaror, eftersom man antingen somnar eller blir arg och upprörd då man hör dem på bilradion, är lång.

Kul är det dock att det nyskrivs låtar med 80-tals-sound och många 80-tals-artister hittat tillbaka dit igen, som Mauro Scocco och Depeche Mode. Och nya svenska artister som Bodies without Organs, Le Sport och The Similou är också godis för öronen.

Jag hörde förresten att Blue Lagoon (som är ansvariga för de två första coversen i min lista ovan) inte vill bli kända som ett coverband - det är ju lika dumt som att Natasha i Paradise Hotel klagar på att TV4 fokuserar på hennes bröst?!

Regn är skönt

Det är härligt att springa i regn! Jag drog mig för att ge mig ut igår eftersom det regnade precis hela dagen men då jag äntligen kom iväg var det så gott med de svalkande regndropparna som föll medan jag sprang förbi skog, ängar, hav, kor, hästar och myskoxar. Det finns nog inget bättre sätt att motionera på än ute på Lilla och Stora Askerön, där vårt hus ligger. Dock hade jag det vanliga problemet med glappet i mp3-spelaren och de små lurarna som omväxlande trillade ut ur vänster och höger öra, samtidigt som vätan gjorde att det blev allt svårare att få dem att sitta fast. Jag måste verkligen ta mig i kragen snart...

Men jag skulle vilja ta tillfället i akt att slå ett slag för det här med löpning, eller rättare sagt, för att pröva på sådant som man aldrig trodde att man skulle klara. För bara två år sedan så hade jag aldrig sprungit längre än den spånbelagda slingan utanför föräldrahemmet, och den mätte 1250 m, och att man skulle springa hela den sträckan utan att gå var fullständigt otänkbart, tom när jag bara var 12 år. Men så kände jag att jag var tvungen att försöka göra något mot min spänningsvärk och migrän som kom tillbaka med jämna mellanrum, och jag märkte att det som funkade bäst var ordentlig konditionsträning. Sakta men säkert kom jag igång på löpbandet, i början gick jag mest, men det gick bättre och bättre och när min jobbarkompis, lika mycket nybörjare som jag, började prata om att springa Göteborgsvarvet så kunde jag väl springa ungefär 4 km utan att gå, en femtedel av varvet...Vi gav oss i alla fall den på att fixa det och det gjorde vi också, mycket tack vare ett suveränt träningsprogram på http://www.marathon.se/, som jag följde i drygt tre månader. Under de 21 kilometrarna tänkte jag säkert 25 gånger att jag aldrig, aldrig någonsin ens skulle tänka tanken göra det här igen. Men redan någon timme efter målgången så började man fundera på hur mycket man skulle kunna fila på tiden tills nästa år. Vi får väl se...

Oskrivna rader

Jag vill gärna att det här ska vara en någotsånär positiv blogg, så därför ska jag undvika att nämna våra problem med den fuktskadade parketten som dolde sig under den halvan av köket som vi rev ut ur vårt fritidshus igår, och som gör att vi måste lägga om delar av eller hela golvet innan vi sätter dit vår nya, fina köksö och dito kamin, vilket nu har blivit framskjutet från denna hösten till kanske i vår eller så...