En riktig familjejul

Det blev en riktigt skön, vilsam och rolig familjejul, och otroligt mysigt att vara i den gamla släktgården i skogen. Kvällen innan säkerställde 4-årige brorsonen att det var fri passage för tomten i kakelugnar och öppen spis. Vaknade på julafton av att han sprang omkring och sjöng "Hejsan hoppsan fallerallera, när julen kommer ska varenda unge vara gla'", och det var han förstås, för han hade vittjat strumpan. Det var fantastiskt väder och vi tog en uppfriskande entimmesrunda i skogen på förmiddagen. Sedan hade mamma dukat upp det helt perfekta julbordet med allt man kan önska sig och lite till; mina julbordsfavoriter är skinkan förstås, och köttbullarna, spenatstuvningen, brysselkålen och rödbetssalladen - i vår familj har det aldrig varit dopp i grytan, lutfisk, lax eller kalkon. I år fanns dessutom välkommet tillskott av stark, vitlöksunderbar homos (från min veggo-bror), svägerskans mumsiga morots- och kålrotsröra och underbar kantarellstuvning. Allt var så gott att jag tom glömde bort att smaka på Stiltonosten jag själv haft med mig, en klar förlust. Mitt under Kalle Anka kom tomten och brorsonen såg minsann att hans nisse var en utklädd människa, men tomten var riktig. Sedan hjälpte han och hans lillasyster åt med resten av julklappsutdelningen - somliga kom fel, andra rätt, men vi såg till att de hamnade hos rätt mottagare till slut. Och nu har jag fått ett par nya svarta fingervantar som jag ska göra allt för att inte tappa bort! Efter gröten byggde jag en legobrandbil och såg på Sagan om Ringen, en film som aldrig upphör att vara vacker.