Regn är skönt

Det är härligt att springa i regn! Jag drog mig för att ge mig ut igår eftersom det regnade precis hela dagen men då jag äntligen kom iväg var det så gott med de svalkande regndropparna som föll medan jag sprang förbi skog, ängar, hav, kor, hästar och myskoxar. Det finns nog inget bättre sätt att motionera på än ute på Lilla och Stora Askerön, där vårt hus ligger. Dock hade jag det vanliga problemet med glappet i mp3-spelaren och de små lurarna som omväxlande trillade ut ur vänster och höger öra, samtidigt som vätan gjorde att det blev allt svårare att få dem att sitta fast. Jag måste verkligen ta mig i kragen snart...

Men jag skulle vilja ta tillfället i akt att slå ett slag för det här med löpning, eller rättare sagt, för att pröva på sådant som man aldrig trodde att man skulle klara. För bara två år sedan så hade jag aldrig sprungit längre än den spånbelagda slingan utanför föräldrahemmet, och den mätte 1250 m, och att man skulle springa hela den sträckan utan att gå var fullständigt otänkbart, tom när jag bara var 12 år. Men så kände jag att jag var tvungen att försöka göra något mot min spänningsvärk och migrän som kom tillbaka med jämna mellanrum, och jag märkte att det som funkade bäst var ordentlig konditionsträning. Sakta men säkert kom jag igång på löpbandet, i början gick jag mest, men det gick bättre och bättre och när min jobbarkompis, lika mycket nybörjare som jag, började prata om att springa Göteborgsvarvet så kunde jag väl springa ungefär 4 km utan att gå, en femtedel av varvet...Vi gav oss i alla fall den på att fixa det och det gjorde vi också, mycket tack vare ett suveränt träningsprogram på http://www.marathon.se/, som jag följde i drygt tre månader. Under de 21 kilometrarna tänkte jag säkert 25 gånger att jag aldrig, aldrig någonsin ens skulle tänka tanken göra det här igen. Men redan någon timme efter målgången så började man fundera på hur mycket man skulle kunna fila på tiden tills nästa år. Vi får väl se...