Mysterium

Vi har ett mysterium på jobbet!
Det är som en riktig deckare, men istället för att någon har blivit mördad (vilket ju hade varit lite väl drastiskt) så har någon på sin födelsedag fått blommor av en okänd beundrare som inte gett sig till känna. Detta pratar och spekulerar ALLA, både killar och tjejer, om, som de värsta skvallerkärringar. På lunchen vållade det en hel kvarts diskussion utan att vi kom fram till annat än några huvudmisstänkta som vi ställde mot väggen utan att kunna avläsa om de såg skyldiga ut eller inte. De fick släppas pga bristande bevisning. Mysteriet tätnar och allt måste gås igenom - vilka var här så tidigt på morgonen, vilka var här under helgen, vilken affär var vasen köpt i etc. Frågan är om detta någonsin kommer lösas och kollega A som fick blommorna är nog lite trött på detta intresse för hennes hemlige beundrare. Kanske måste vi kalla in Chief Inspector Tom Barnaby trots att vi inte bor i Midsomer och det inte är sommar.

För att intrigera lite ytterligare mailade jag kollega B och sa att A sagt till mig att kollega C erkänt, och bad honom försöka få A att erkänna att hon visste genom att lägga skulden på D. Allt för att hämnas på B för att han försökt lura i mig saker om mina förehavanden under firmafesten häromsistens (dvs under den 1% av tiden som jag inte verkar minnas). Idag fick jag veta att det inte låg någon sanning i det, jag var verkligen orolig ett tag. När man förekommer joddlande på en kollegas film från digitalkameran så känns det lite som att vad som helst hade kunnat hända, men nu var så inte fallet. Puh.