Sanning och riktig sanning

Lite då och då så händer det att någon frågar vad jag jobbar med. Det är inte alltid så lätt att förklara. Jag jobbar nämligen med användarsupport för ett dokumentationssystem. Redan här har man förlorat 97% av lyssnarskaran och att börja utveckla det hela till informationsdatabas, sgml och online-publicering är verkligen att utmana ödet. Möjligen skulle jag kunna tänka mig att göra detta om jag är uttråkad och vill att personen ska gå och lämna mig ifred.

Men egentligen borde jag ju säga att jag jobbar med att inte säga sanningen. Det låter ju mycket mer spännande och det kan alla förstå. Och det är faktiskt sant. T ex när man har suttit en hel 8-timmars arbetsdag för att reda ut ett problem som någon i andra änden av världen, med knapphändiga kunskaper i engelska, har ställt till med och man bestämmer sig för att skriva ett informativt E-mail för att förmedla läget.
”Hello, I hope everything is fine with you! Here in Sweden the sun is shining and everything is great!”
Eller när någon ringer mitt i ett stressigt moment som inte under några som helst omständigheter får bli klart mer än några minuter senare (åtminstone inte enligt det tidsschema jag själv lägger upp för mig varje morgon men aldrig lyckas hålla):
”Hej, det är AA. Hur är det idag?”
”Det är toppen” Bortsett från att det ringer hela tiden.
”Stör jag?”
”Nejdå, det är ingen fara” Nu har jag ju ändå glömt bort vad jag höll på med.
”Jo, jag bara hade en fråga - ”Och ditt tangentbord har pajat??? Outlook också, misstänker jag?
"Varför får jag ett errormeddelande som säger 'This attribute is not allowed in this context'" Tja, vild gissning, kanske för att attributet som du använt inte är tillåtet i denna kontexten?
”OK, vad är det för dokumentnr”? Om jag kliar din rygg så…
”12345”
”Jaså, jaha (knappar in på datorn). Du har visst använt attributet X i taggen Y. Det tillåter inte systemet, så om du tar bort det eller ändrar det till Z så ska det nog gå igenom”. Vilket också står i manualen som alla användare har fått.
”Jaha, då ska jag testa det. Tack så mycket för hjälpen”
”Det var så lite så” Puh, tur att du inte ville något mer...

Missförstå mig rätt – jag tycker jobbet är jättekul, jag älskar att jobba med människor och oftast blir jag glad när någon ringer. Det jag ville visa var den enastående förmågan en människa, eller kanske framförallt en svensk, har att inte säga rakt ut vad man tycker och tänker utan att i alla lägen vara tillmötesgående, glad och hjälpsam. Vad man sedan vräker ur sig till kollegorna så fort luren lagts på, det är och förblir en hemlighet. Ungefär som Bosse Ringholm och poliserna, ni vet.

Men världen mår bra av lite vita lögner! Hur skulle det se ut om man aldrig var diplomatisk utan alltid sa exakt vad man tyckte och tänkte? Hur många skulle vilja samarbeta med en? Nästan jämt är det ju bara fråga om tillfällig irritation som inte alls har med personen att göra utan bara situationen eller att man är stressad. På sätt och vis så sätter jag nog en ära i att hålla masken. Om man är positiv så blir andra positiva tillbaka. Allting blir ju så mycket trevligare då. Faktum är att det finns saker som man absolut inte ska säga till andra - mer om det i en annan blogg. Givetvis är man ärlig i de situationer som kräver det. Så för en bättre värld - ljug mer!