Livet är oftast bra men...

Ibland är livet inte rättvist. Jag var på ett särdeles bra humör idag - kom tidigt till jobbet, hann ta tag i en hel del grejer, roligt fikaprat, tips inför OS, ett viktigt projekt som mina kollegor slitit ut sig på hade gått bra, ärendena kom in i en inte alltför stressande ström. Skönt, tänkte jag, visslade på, lyssnade på uppiggande helgmusik, det är helg, humöret på topp! Tänkte använda de sista timmarna till att förbereda en utbildning på måndag. Vid fyratiden så brakade det dock loss...vad är det som händer? Varför avslutar folk veckan med att fullständigt panik-bombardera den mailbox som det ingår i mina arbetsuppgifter att kolla av...massor av utropstecken, "akuta" ärenden och givetvis också omöjliga ärenden, såna som bara inte gick att lösa. Och som grädde på moset så var ett av dem beroende på att jag klantat mig igår eftersom jag var alldeles för stressad (det är för övrigt helt ofattbart hur märkliga fel man kan göra när man inte är i balans). Till slut insåg jag att med den ilska, stressade mage och huvudvärk som jag lyckats åsamka mig på bara någon timme fanns det bara en sak att göra och det var att gå hem. Men nu blir jag tvungen att åka in i helgen, trots att jag har tusen andra grejer att göra. Och inte 17 orkar jag träna idag som jag hade tänkt. Eftersom jag inte hann igår när jag jobbade över. Grrrr....
Jag tycker inte synd om mig själv, jag är bara f-b på att jobbet tillåts stjäla så mycket av ens liv. Detta är ett faktum bland många av mina kollegor och vänner i dagens Sverige. Vart är vi på väg?
För min del känns det lite bättre just nu eftersom sambon hade fixat disken och handlat middag som han just lagar, och någon har lagt ett bud på dansskorna jag lade ut på Tradera. Får väl hoppas att trenden är uppåtgående...ikväll blir det ju Let's Dance och OS-invigning :)