Underbart!

Regnet strilade ner, utomhusplanerna fick läggas ner och jag upptäckte till min förtjusning att det gick en repris av melodifestivalen 1984 på TV. Förstklassig underhållning! Har således tillbringat kvällen med att titta och lyssna på vita mikrofoner med sladdar, pösiga byxor med dålig passform, hemska krulliga frisyrer och hockey-frillor, en Fredrik Belfrage som försökte vara rolig och bl a kallade Herreys för Harrys, Curt-Eric Holmqvist i alldeles för stora glasögon, tafatta dansförsök av Lotta Engberg (då Pedersen, såg precis likadan ut som nu) och jurymedlemmar som placerats i åldersgrupper som var 10 år yngre än de såg ut som, minst! En del av programmet kom jag ihåg, men det mesta hade man förstås glömt.

Väldigt förvånad blev jag över att upptäcka hur överlägsna Herreys var med sin sång och dans. Jämfört med de andra så framstod de som riktiga proffs. Skönaste låten annars var Karin och Anders Glenmarks "Kall som is". Programmet avslutades med att man hurrade för bröderna Herrey genom att fyrfaldigt utbringa "Herrey, herrey, herrey, herrey". Och som grädde på moset så kom Björn Borg ut på scen och var en precis lite lagom försynt prisutdelare. Det var faktiskt nästan för roligt för att vara sant...